caspermejaneo

Natten mellan skärtorsdagen och långfredagen kräktes Neo. Bara en enda gång, så vi trode det var av hostan bara. För säkerhets skull höll vi oss borta från kusinerna till Påskdagen. Då skulle vi ju vara smittfria om det varit magsjuka. Kusinerna med föräldrar var här och åt på påskdagen och i natt (natten mellan påsdagen och annandag påsk) vaknade jag av ett skrik i vår säng där Meja sov. Kollar på Meja och får se att hon börjar krampa.

Förra vintern när hon var magsjuk krampade hon ju oxå 2-3 gånger. Första gången blev det ambulans till sjukhuset, men inget fel hittades. De andra 1-2 gångerna var det bara pyttekramper. Förstod att det måste vara för att hon var så rädd för att kräkas. Hon hade magsjuka 4 gånger den vintern och man märkte att hon klarade bättre och bättre att spy för varje gång

När Meja krampade nu i natt förstod jag ju att det troligen var magsjuka på gång. Tog henne och sprang in med henne på toaletten. Hon piggnade till och skrek och skrek. Försökte lugna henne så gott det gck och efter kanske en kvart spydde hon. Vi tog en madrass med oss och gick ner och lade oss i tv-rummet. Allt var lugnt i nån timme och sen krampade hon och kräktes igen. Hon skrek varje gång jag försökte lämna henne för att tex tömma hink, hämta dricka mm. Efter andra krampanfallet ringde jag till barnakuten. De sa att vi skulle försöka få i henne vätska och komma in typ vid lunch.  En stund efter samtalet var det dags igen. Kramp igen. (kramperna varade max en minut). Vi bestämde oss för att åka in på en gång. I bilen hann Meja krampa ochh spy en gång till. Innan vi gick in spydde hon utan at krampa, men var jätteledsen. Vi fick komma in på ett rum på en gång och de tog tempen, lysnnade på mage lungor, hjärta, tog blodprover, kollade reflexer mm. Det beslutades att vi skulle få komma till skiktröntgen för att utesluta att det fanns något i hjärnan. Efter lång väntan, men utan spyor och kramper fick vi komma upp till röntgen. MEja var så duktig och låg så fint och stilla. På vägen tillbaka till barnröntgen köpte vi med oss lite att äta. Vi åt på rummet och efter maten blev både Meja och Neo trötta och somnade. Svaret från skiktröntgen tog tid och eftersom meja ändå verkade piggare fick vi åka hem i väntan på svaret. Skulle det vara något skulle vi få åka tillbaka,

Hemma igen verkade Meja mycket piggare. Hon låg och tittade på film, Emil och Griseknoen. Läkaren ringde tillbaka och talade om att allt såg bra ut på skiktröntgen. Inga blödningar, cystor, tumörer eller cancer i hjärnan. Skönt. Nu får vi vänta på tid till EEG och efter det ska vi få komma till en barnneurolog. Läkaren tycker att hon borde vara för liten för at krampa av rädla. Hade hon varit typ 10 år äldre hade det varit mer normalt. Så nu får vi vänta och se. Efter maten nu på kvällen började Meja må illa igen. Hon krampade igen och spydde upp all  mat. Trodde ju att hon var på väg att bli bättre igen. Min lilla skrutta. Tycker inte det är så farligt att se henne krampa, men det är jobbigt att veta att hon är så fruktansvärt rädd. Är ju själv rädd för att kräkas, men inte så rädd. Hoppas magsjukan snart är över för den här gången, Hon har ju haft tur och klarat sig de andra två gångerna i vinter när Casper och Neo varit magsjuka.